Ibland
Och så sjunger vi med knuten i halsen. Träden står på glänt utanför de sorgsnas hus. De vajar stämningsfullt över sörjandes huvud. Uppå molnen väntar de vackra och de saknade på oss. Försöker lugna utan att någon hör. Ur orgeln kommer vågor som både berör och förgör. Löven är färggranna. De tog alla färger ifrån oss, men se så även löven förmultnar och dör.
Kommentarer
Trackback
