I'm miss lonely
Hej på er, ni trogna, ni få.
Filip är på UK-turné. Vilket inte är jättemysigt. Men däremot jättekul för honom!
Äsch då, jag jobbar på ungefär 10-13 timmar per dag. Suuuper busy. Men är ledig onsdag, torsdag, lördag och söndag, så det känns ändå rätt ok när allt kommer omkring! Jag har redan blivit arbetsskadad, tror jag. Jag tycker att det är så himla sorgligt när en mässa eller kongress tar slut, haha! Nu är Allt För Sjön och Vildmark över och det är så himla sorgligt! Haha. Men snart börjar Nordbygg som tur är.
Vad ensam jag känner mig utan Honom. Mitt allt. Min familj. Min andra hälft. Min allra bästa vän. Ja, kanske låter lite blaskigt, men ja jag är så kär i den människan. Det får vara så då. Så där lite blaskigt, menar jag. Blir bara lite småjobbigt när man är van att bo med någon. Van att komma hem till honom. Argumentera för vad man ska äta till middag för att sen komma hem och alltid, alltid, alltid, oavsett vad som där ligger på tallriken (dvs om man vunnit argumentationen eller ej) mysa till en alltid mer underbar måltid. Varje dag är bara mer "underbarare underbara underbaraste" än den andra och jag vill inte ha mitt liv på ett annat sätt. Nepp tre önskningar släng er i sjön.
Var evigheter sen jag bodde hemma känns det som och det är såklart lite ovant. Tycker bara att det skulle kännas konstigt och lite tråkigt att bo själv..? Det här är Filips karriär och jag stöttar honom till tusen. Såklart. Hans lycka är ju, trots ensamheten och brist på motpart i middagsargument, min lycka.
Jag känner mig gammal. Eller äldre, i varje fall. Detta på grund av många skäl. Exempelvis att klockan är kvart över nio och jag tycker att det börjar bli sent..
För ett år sedan skulle jag sitta uppe halva natten och inte göra någonting. Bara för att motsträva behovet, och "måstet" att sova. Saker förändras. Somliga på ont, men de flesta på gott.
Filip är på UK-turné. Vilket inte är jättemysigt. Men däremot jättekul för honom!
Äsch då, jag jobbar på ungefär 10-13 timmar per dag. Suuuper busy. Men är ledig onsdag, torsdag, lördag och söndag, så det känns ändå rätt ok när allt kommer omkring! Jag har redan blivit arbetsskadad, tror jag. Jag tycker att det är så himla sorgligt när en mässa eller kongress tar slut, haha! Nu är Allt För Sjön och Vildmark över och det är så himla sorgligt! Haha. Men snart börjar Nordbygg som tur är.
Vad ensam jag känner mig utan Honom. Mitt allt. Min familj. Min andra hälft. Min allra bästa vän. Ja, kanske låter lite blaskigt, men ja jag är så kär i den människan. Det får vara så då. Så där lite blaskigt, menar jag. Blir bara lite småjobbigt när man är van att bo med någon. Van att komma hem till honom. Argumentera för vad man ska äta till middag för att sen komma hem och alltid, alltid, alltid, oavsett vad som där ligger på tallriken (dvs om man vunnit argumentationen eller ej) mysa till en alltid mer underbar måltid. Varje dag är bara mer "underbarare underbara underbaraste" än den andra och jag vill inte ha mitt liv på ett annat sätt. Nepp tre önskningar släng er i sjön.
Var evigheter sen jag bodde hemma känns det som och det är såklart lite ovant. Tycker bara att det skulle kännas konstigt och lite tråkigt att bo själv..? Det här är Filips karriär och jag stöttar honom till tusen. Såklart. Hans lycka är ju, trots ensamheten och brist på motpart i middagsargument, min lycka.
Jag känner mig gammal. Eller äldre, i varje fall. Detta på grund av många skäl. Exempelvis att klockan är kvart över nio och jag tycker att det börjar bli sent..
För ett år sedan skulle jag sitta uppe halva natten och inte göra någonting. Bara för att motsträva behovet, och "måstet" att sova. Saker förändras. Somliga på ont, men de flesta på gott.
Kommentarer
Trackback
