Bara anteckningar

Idag var första gången jag levde i ett ögonblick.
Och inte för två.
Idag bara tittade jag inte
Jag såg.
Det är nu.
Det är för alltid nu.
Jag känner ingen rädsla.
För ingenting har ännu skett.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0