Sommarstoft.

Det var sent, och det var mörkt.
Utanför ekade tystnaden i mörkrets djup.
Träden susade utan sus.
Fukten i luften fanns där, men syntes inte vid.
Känslorna stormade inom på ett alldeles stilla hav.
Fridfullt spelade näcken, någonstans där ingen hör.
Livfullt lekte bin uppå blommornas tak.
Rymden stannade trotsfullt ovan det blå.

Det var natt.
En gång förra året.







Det hjälper till när John Blund inte vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0