Du är den enda synonymen till lycka.
Tänker tillbaks.
Det var ju bara en dröm. En mjukt viskande dröm: Så bittersött. Så ljuvligt. Många gånger kände jag besvikelse. Allt fler imponerade du på mig. Du och jag, hand i hand längs vägen med soluppgången i ryggen och det höga gräset vid vår sida. Strå för strå, utgjordes en allé. Jag frös lite, men vägrade ta din jacka. Jag sa att värmen i hjärtat räckte för mig. Jag såg på dig. Men du såg upp mot himlen. Du log. Jag visade mina vita, även jag. Bara du kan få mig att le så. På det sätt och vis. I verkligheten är allt annorlunda. Här nöjer jag mig med ett sms eller två. Utav dem ler jag, som bara du kan få mig att le. Men det är speciellt. Så oerhört skört, men ändå så hållbart. Jag vill förevigt hålla din hand. Om så enbart i drömmen.
Jag såg dig med henne. Det var midsommar och vi var på en ö. Inte tillsammans, nej inte i mer än tankarna mina. Du såg på mig, nickade hej. Jag log. Ett halvkärt leende klämde jag fram. Du såg bekymrad ut. Men sedan blickade du över din vänstra axel där hon stod. Hon skrattade. Jag förstod varför det är du och just hon.
Verklighetens refräng tog akt: Såg en bild på er. Ni såg harmoniska ut. Strålande. Magiskt. I varje fall du. Du satt underst, och hon i ditt knä. Du drack öl och log. Jag älskar ditt leende, har jag sagt det? Solen var på fall och natten på ingång. Det vankades kärlek. Och stämningen i luften var perfekt. Jag önskar att jag var där. Att jag var hon. Bara för stunden. Bara så att jag fick känna en doft av stämningen. Bara en pust.
Jag såg dig på klubben. Log, nickade hej. Gick vidare. Liksom drömmarna, är du nu mera - förbi.
Men vem sa att drömma, inte är samma sak som att vara vid liv?
Det var ju bara en dröm. En mjukt viskande dröm: Så bittersött. Så ljuvligt. Många gånger kände jag besvikelse. Allt fler imponerade du på mig. Du och jag, hand i hand längs vägen med soluppgången i ryggen och det höga gräset vid vår sida. Strå för strå, utgjordes en allé. Jag frös lite, men vägrade ta din jacka. Jag sa att värmen i hjärtat räckte för mig. Jag såg på dig. Men du såg upp mot himlen. Du log. Jag visade mina vita, även jag. Bara du kan få mig att le så. På det sätt och vis. I verkligheten är allt annorlunda. Här nöjer jag mig med ett sms eller två. Utav dem ler jag, som bara du kan få mig att le. Men det är speciellt. Så oerhört skört, men ändå så hållbart. Jag vill förevigt hålla din hand. Om så enbart i drömmen.
Jag såg dig med henne. Det var midsommar och vi var på en ö. Inte tillsammans, nej inte i mer än tankarna mina. Du såg på mig, nickade hej. Jag log. Ett halvkärt leende klämde jag fram. Du såg bekymrad ut. Men sedan blickade du över din vänstra axel där hon stod. Hon skrattade. Jag förstod varför det är du och just hon.
Verklighetens refräng tog akt: Såg en bild på er. Ni såg harmoniska ut. Strålande. Magiskt. I varje fall du. Du satt underst, och hon i ditt knä. Du drack öl och log. Jag älskar ditt leende, har jag sagt det? Solen var på fall och natten på ingång. Det vankades kärlek. Och stämningen i luften var perfekt. Jag önskar att jag var där. Att jag var hon. Bara för stunden. Bara så att jag fick känna en doft av stämningen. Bara en pust.
Jag såg dig på klubben. Log, nickade hej. Gick vidare. Liksom drömmarna, är du nu mera - förbi.
Men vem sa att drömma, inte är samma sak som att vara vid liv?
Kommentarer
Trackback
