Du.

Det är någonting med dig. Någonting som jag inte kan släppa. Inte heller kan jag sätta etikett på vad det är. Ser dig inte som en del av vardagen. Nej, mer av en flykt. En ort, av ett slag. Ett sinnestillstånd. Synonymt till hopp. Det har jag sagt förut.

Du.

Ta mig med storm.

För jag väntar kvar.
Även då jag sa att jag gick.



76102_169785813046892_119570461401761_518077_4399894_n_large
Tumblr_lllyzj2baf1qd0uiio1_500_large


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0