Där har du fastnat.

Ibland, ganska ofta, ligger jag vaken om natten. Befinner mig på en liten plats mellan Sthlm och Göteborg. Tankarna fladdrar längs de förbiflygande vyerna. Likt spåret skenar de. Hästarna har lagt sig för sin vila och solen gör nu någon annan glad. Jag, jag sitter mest här. Lurar i öronen, leende på läpparna och ben mot magen. Där värmer de bra. Sitter vaken om natten. Tänker. Många gånger på dig. Men jag tror inte att du vet om det.



Vad är det för speciellt mellan oss. Om det nu får benämnas som något.




Det är du som värmer mig när solen går ner. Som en glödande bit i mitt sinne. Du och benen mina mot magen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0