Kärleken den ovissa. Åtrån den starka. Bandet så hårt emellan.

Det är ingenting som slår vad jag känner för dig.
Din blick, dina ögon.
Du gick uppför backen. Kavajen på axeln och glasögonen på sne.
Skorna ekade långt bort i det bäcksvarta kallat natt.
Bäcksvart som i mystik.
Mystik som i dig.
Du sneglade bak på mig. Drog ner glasögonen mot munnen.
Dina läppar får mig att törstas likt en vampyr efter blod.
Kärlekstörst.
Du är den enda som kan rädda mig nu.
Vi går hem till dig.
Låt mig inte försvinna i soluppgången.
Låt mig stanna och se mörkret falla.
Snälla, fall, även du.
Och låt oss sedan stiga i takt med solen.
Jag vill vara mer än skuggan där du svalkar dig.
Jag vill vara ljuset som gör dig varm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0