Jag visste inte varför. Bilden förstörd. Sanningen blottad.

I all onödighet. I all ära. Önskar att jag fortsätt som tidigare. Lite lätt, så där. Obesviken. Inte alls som nu. Nej långt ifrån bättre. Bättre - så som det brukade va.


Men söta drömmars himmelrike är oftast inte i närheten av vad jordelivet har att bebjuda oss på, även om jag mer eller mindre antytt så. Någon natt, eller kanske två. Jag kan ha varit naiv, men vad spelar det för roll nu. En dröm av plast förblir en dröm av plast. Tills den smälter och förblir ett minne blott. Sanningen blottad. Sanningen är inte mer än vad sanningen är. För det är så - just så - det är.




Ur drömmarna jag vaknade. I främmande lakan. Drömmen, inte bara i sömnen - sprucken. Bortblåst med den alkoholångande andedräkten från natten där på. Endast minnesluckor och svårlästa sms kvar. Det är allt. Allt vi har kvar. Allt som någonsin var.


Ta mig tillbaks till sötsura drömmar. Till den perfekta blandningen.



Like a bittersweet symphony we played along. Waiting for the music to stop. [For a star to fall]. You sounded better than music it self. [When boy meets girl]. But hey, a sound is just a taste of what our sences made up by the subjective impressions we chose. A taste of reality. And you know what they say about taste..?
Metafysics. What are.




Bara tankar. Sånna där som dyker upp, ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0