johannathyra

Ibland måste vi ta ett steg fel för att känna smärtan i foten, ställa oss upp från träsket vi envisats trampa runt i och hoppa upp tillbaks på vägen igen. (Även då hoppet lär bli jobbigt med tanke på smärtan i foten).


Allt vi kan göra är att hoppas att personen som vi råkade trampa på när vi klev snett inte börjar bråka, utan ställer sig upp på sin väg och fortsätter gå, om annars stappla. (Ändå fortsätter jag att undra: om jag är den som blev trampad på, och smärtan envisas att sitta kvar, trots att jag ställt mig på min väg igen. Ja, vad gör jag då? Gå ner dit igen och skäller ut denne som klumpigt stampat mig på foten? Förtränger och ignorerar? Härdar ut? Tar tjuren vid hornen, handen på ratten och till och med styr?)





Nåväl, en sista fundering. Så, är då snesteg menade att smärta, så att vi sedan ska kunna njuta av smärtfria dagar tillbaks uppå vägen? För att bli jobbig: Måste den smärtfria vägen, vara den rätta?



Hur som helst. Jag har insett vem du är för mig, på grund av andra personer - även kallat - mitt helgens (onyktra) "snesteg."  Känner mig något trampad på, men jag försöker välja att känna den härliga känslan du ger mig i den andra foten.

- Vad är det då egentligen som är jobbigast? Smärtan i foten, eller vad som orsakade den?


Kan då inte undgå att undra.. Om nu snedsteg hjälper oss att hitta rätt, är de då verkligen snedsteg? (om så inte pilar).

Vågar inte ens gå in på definitioner.






Ärligt nu, så tror jag inte på vägar mer än påhittade sådana. Var fri att gå vart du vill.

Klockan halv4. Har inte sovit på två dygn.