johannathyra

Tänkte börja med att tipsa om en jättebra bok som heter "Eldens Hemlighet" av Henning Mankell. Den handlar om Sofia. Sofia bor i Afrika och lever ett liv långt ifrån vårt. Sofias bästa stund är att sitta och se in i elden och tänka tillbaks på hur livet brukade vara. När hon hade en pappa. När de hade ett riktigt hem. Nu är de ständigt på flykt. Precis som så många andra. Hon har så många frågor. Hon är en otroligt vis tjej som världen skulle vara lyckligt lottad över att få lära av.

"Lyckan finns bara där vi förstår att vi har varit, när vi har förlorat den."



Så många tankeställare som jag har fått medan jag läst denna bok har jag inte fått på länge.

Vi ska verkligen inte klaga. Trots det fortsätter vi. Sofia är så otroligt klok trots att hon lever ett liv i ständig oro och ovisshet. Hon klagar aldrig. Nej, aldrig. Vi måste av dessa människor lära. Varför sitta och klaga när vi har alla världens möjligheter? Så otroligt fult. Den här jävla jantelagen och allt som vi hittar på stoppar oss.


Jag lovar att det finns en som Sofia. Någon som skulle göra vad som helst för din plats.


Sofia drömmer om att kunna köpa en vit klänning till sin syster Maria, men hon har inga pengar. Troligen kommer hon aldrig att kunna köpa denna klänning. I sånna här lägen tror jag verkligen att vi måste förstå hur lyckligt lottade vi är som ens kan SÖKA ett jobb. Att vi kan starta egen firma osv. Vi måste börja se våra möjligheter istället för begränsningar.


Vi klagar på så jäkla mycket. Tänk på denna flicka. Vilken hjälp får hon av staten, myndigheter osv? NADA, och ändå lever hon. Så varför kan vi inte lära av hennes exempel? Varför kan vi inte bara se hur lyckligt lottade vi är. Vi lever ju i en ständig klagan, ett ständigt missnöje. Vi vill alltid ha mer, men många av oss orkar inte lyfta på rumpan och gå dit vi vill. Vi klagar istället. Det gör mig rädd. Och framför allt arg.

Vi skjuter ständigt över ansvaret på någon annan. Vi tänker oss själva olyckliga liksom vi tänker oss sjuka. (självfallet inte i alla fall!!! Men i fler än vad vi borde).


Vi skapar vår egen olycka. (Och det säger jag inte för att trampa ner någon som har haft det jobbigt, eller fortfarande har). Men om vi aldrig förstår att vi själva är den enda (och då menar jag den ENDA) nyckeln till lycka, så kommer vi troligen aldrig kunna känna den.

Våga tro på att lyckas med det DU vill.



Att ständigt vara rädd för att hamna i gamla mönster istället för att tänka på alla möjligheter du har att skapa nya, är att ge upp sin tro på förändring. Förändring kan alltid ske. Den börjar inom dig.