A.

Har döpt dig till initial. Telefonen blinkar till. Vibrationen ekar i trät. Surrar, likt tusen små flugor där i. Kan inte förhindra det genomlyckliga leendet från att komma fram när jag läser. Från dig. Nej, inte ens på tåget, bussen, eller med någon annan. Ett leende likt sol efter regn. Du skriver som ingen annan. Du faktiskt berör. Du rör dig framåt. Liktsom vi. Alltmer ihop. Framsteg, ja, sådana gillar jag. Släpp aldrig taget. Ljug aldrig mer. Bli min. Ja, snälla, bli min.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0