But you can never take away yesturday. I hold yesturday in my heart.
Ibland fladdrar vi iväg längs tankarnas väg. Flodvågor av känslor slår över och krossar allt vi byggt upp. Driver in likt ett svall, och sköljer undan det vi tidigare förlitat oss på. När natten är ung och vi två står. Mitt emot varandra på stranden i resan. En resa gjord på kärlek. En resa gjord på magi. Våra blickar är undret som håller stjärnorna isär. Och våra hjärtan är det fantastiska som håller jorden ihop. Enade. Som en. Våra hjärtslag slår i takt med vågornas gungning. I takt med att solen går ner, och kväll blir till natt. Och där står vi med sand mellan tårna. Hoppas att det aldrig tar slut. Håller hårt om livet, kramar ut det sista. Nästan blir det sorgset. Men hur kan det inte bli, när tiden rullar ifrån oss. Men vi kommer ihåg, minnen suddas aldrig ut.
När natten är ung, och dygnet sugs ut. Rinner ur våra händer, likt sanden mellan tårna. Kramar om varandra, likt vi kramar livet. Vattnet sugs ut, långt ut. Vågen rullar in. Slår över. Svallet sköljer in. Förändrar. Förgör. Men vi kommer ihåg, minnen suddas aldrig ut.
