johannathyra

Det var den här stickande, härliga, känslan mellan oss.
Det var bubbligt.
Och det var sött.
Det släckte min törst,
men samtidigt fick mig törsta efter mer.
Det fick mig att sluta andas.
Den här kolsyreliknande känslan.
Försvunnen.
Och även fast sötman är kvar.
Det är inte detsamma.
Inte utan bubblet.
Inte utan kolsyran.


Väntar ivrigt som ett barn efter mer.