johannathyra

Tårar som faller längs med kinden.
Moln som svävar ovanför moln.
Kind mot kind och hand i hand.
Två människor som tänker på ords innebörd.

Tankar tillbaks på gårdagen, den är säkert kvar.
Hjärtan som gömmer, och aldrig glömmer.
Kärlek i bröstet ekar av smärta.
Två människor som förundras av himlens djup.

Hår på huvudet som nu är försvunnet.
Nålar i huden, men tusen gånger fler i hjärtat.
Vita lakan och vita väggar.
Blommor som vilar vid sidan av din säng.
Två människor som ser ut genom fönstret och känner doft utav vind.

Skratt som delas, i hopp om fler.
Ett nu utan morgondag.
Ovisshet kryper, ålar, längs under skinnet.
Gräs som sticker, men ändå känns skönt.
Två människor som njuter barfota på äng.

Ett svart-prickigt täcke vilar vi under.
Solarnas glans oss berör.
Natten väcker känslor i det inre mörkret.
Väcker tankar, som vi helst inte hör.
Två människor som undrar vilken färg döden har.




(Såg nyss på My Sisters Keeper.)