johannathyra

Har du någonsin känt det som att världen slås ut under dig? När allting blir suddigt, som ett stort töcken runtom dig. Känslorna överröstar tankarna, likt ett enormt tinitusliknande ljud. En tysnad som skriker inom dig, medan musiken på dansgolvet spelas på högsta volym. Känslan i benen, hur det känns som att all kraft plötsligt samlats för att hugga ett jättelikt hugg i hjärtat på dig. Ben som viker sig, men fortfarande står du kvar. Stapplar några omedvetna steg medan du gör ditt yttersta för att försöka samla dig. När det känns som att du ska falla. Och aldrig sluta falla. Och det gör du också, fastän illusionen om marken får de andra att tro att du står kvar. När känslorna omringar kroppen. Som en alldeles för hårt lindad rosett på ett trasigt paket.





Det var länge sedan jag var kär.