johannathyra

I.N.S.P.I.R.A.T.I.O.N

Du tog min hand. I vanlig ordning. Klämde den lätt mellan dina. Jag rös. Kände hur gråten trängde sig fram. Denna gång inte av lycka. Kände hur grytan där under gått från bubblande till stormande. Det rök, det skvätte och det brände. Som halsbränna, fast i hjärtat. Jag var förtvivlad. Förtvivlad som aldrig förr. Jag har så länge velat. Jag vill fortfarande - vara din. Du spelar spelet kallat kärlek. Och jag är med. Dumt nog gick jag med på dina villkor. Du band mig naken, och jag protesterade inte ens. Du spelar med mig som insats. Som en deltagare i rysk roulette. Ett vildkort. En chansning. Jag känner mig som flickan som vilade i din säng. Hon vars doft inte fastnade i mer än lakanen. Hon som verkligen ville, och försökte. Det är rätt mycket känslor just nu. Du släppte min hand. Jag kände den kalla vinden mot huden. Rös igen. Såg din blick. En blick gjord av medömkan. Jag är bara den stackars tjejen du spelade spelet med. En kärleksversion av rysk roulette.

Har reagerat mot något jag ätit i stan idag. Mår inte alls bra för tillfället, men tog en akutdos a la 12 tabletter. Kom så plötsligt nu när jag kom hem. Och min hals som redan är svullen..

Ett bra ord. Påhittat, dock. Livslig, att leva fullt ut.

Är lite ledsen, läste nyss ut min bok:-( Förstår inte varför jag alltid blir så tom när jag gör det. Kommer ihåg när jag läste ut en bok som heter Rävungen. Världens. Bästa. Bok. Den är skriven ur ett psykologiskt perspektiv och fick mig att gråta och skratta. Blev helt förkrossad. Hahaha. Hade med mig den boken vart jag än gick! Tycker att det är så konstigt hur en massa text kan få en att känna så mycket! Eller, egentligen inte. Stavat associera.






Kan verkligen rekommendera dessa böcker. Jag var nog dock sist med att läsa dem.

Ibland måste vi ta ett steg fel för att känna smärtan i foten, ställa oss upp från träsket vi envisats trampa runt i och hoppa upp tillbaks på vägen igen. (Även då hoppet lär bli jobbigt med tanke på smärtan i foten).


Allt vi kan göra är att hoppas att personen som vi råkade trampa på när vi klev snett inte börjar bråka, utan ställer sig upp på sin väg och fortsätter gå, om annars stappla. (Ändå fortsätter jag att undra: om jag är den som blev trampad på, och smärtan envisas att sitta kvar, trots att jag ställt mig på min väg igen. Ja, vad gör jag då? Gå ner dit igen och skäller ut denne som klumpigt stampat mig på foten? Förtränger och ignorerar? Härdar ut? Tar tjuren vid hornen, handen på ratten och till och med styr?)





Nåväl, en sista fundering. Så, är då snesteg menade att smärta, så att vi sedan ska kunna njuta av smärtfria dagar tillbaks uppå vägen? För att bli jobbig: Måste den smärtfria vägen, vara den rätta?



Hur som helst. Jag har insett vem du är för mig, på grund av andra personer - även kallat - mitt helgens (onyktra) "snesteg."  Känner mig något trampad på, men jag försöker välja att känna den härliga känslan du ger mig i den andra foten.

- Vad är det då egentligen som är jobbigast? Smärtan i foten, eller vad som orsakade den?


Kan då inte undgå att undra.. Om nu snedsteg hjälper oss att hitta rätt, är de då verkligen snedsteg? (om så inte pilar).

Vågar inte ens gå in på definitioner.






Ärligt nu, så tror jag inte på vägar mer än påhittade sådana. Var fri att gå vart du vill.

Klockan halv4. Har inte sovit på två dygn.

Har kommit hem från Alvik, där natten spenderades efter SATC-maraton, vindrickande och god mat. Innan dess mötte jag upp Emelie, promenerade runt stan och drack Martini på Fridays. Mums! Nu har jag packat och snart kommer pappa och hämtar upp mig.

Får se vad jag ska göra idag! Är ju fint väder.



/♥J